Förutsättningar för mindre anläggningar
Vid solelsproduktion kan man i Sverige idag välja mellan att dimensionera anläggningen så att i stort sett all elproduktion används inom fastigheten, dvs det sker ingen försäljning, alternativt välja en större anläggning (eller mindre förbrukning) och att sälja elöverskottet. För att kunna sälja elenergi så krävs timmätning, beräkning, rapportering och ett inmatningsabonnemang. Kostnaderna för detta kan lätt överstiga ersättningen för den sålda elen. Nätbolaget ansvarar för denna mätning i koncessionspliktiga nät, dvs fram till och med fastighetens anslutningspunkt. Efter anslutningspunkten, in till huset och i huset, är det icke-koncessionspliktigt nät och fastighetsägarens ansvar.
För att erhålla elcertifikat krävs också timmätning och ska man få elcertifikat för hela produktionen så kan inte samma elmätare användas som vid inmatningen, eftersom man då missar den delen av produktionen som används inom fastigheten.
Under år 2008 presenterades ett förslag från Nätanslutningsutredningen om förenklat förfarande för produktionsanläggningar upp till 63A (motsvarar vid 3-fas ca 44 kW). På tak till småhus finns normalt inte så stora ytor att tillgå som motsvarar denna toppeffekt. Eftersom beslut ännu inte fattats om förslagen i Nätanslutningsutredning finns oklarheter om hur nätbolagen kommer att agera men i utredningen finns förslag till förenklad procedur med schablonmätning för mindre producenter (upp till 63A) och sänkta kostnader för nettokonsumenter genom att endast ett abonnemang krävs samt att månadsvis nettodebitering genomförs.
Frågeställningen för föreliggande studie var om de nya fjärravlästa elmätarna kan användas för att uppfylla mätkraven vid försäljning av solel. Om Nätanslutningsutredningens förslag går igenom krävs för både nettokonsument resp. nettoproducent månadsvis avläsning för in- resp utmatad elenergi, dvs en mätare som kan registrera olika strömriktningar alternativt två separata mätare. Ca 2 miljoner (ca 40%) av landets 5,2 miljoner mätare registrerar strömmen positivt och lägger samman den oavsett strömriktning. Dessa mätare kan ev användas för två strömriktningar men det krävs omkonfiguration och nätbolagen anser i allmänhet att det troligen är enklare att byta mätare till en som är förberedd och konfigurerad för två strömriktningar. Av de tillfrågade nätbolagen svarade Mälarenergi att deras mätare skulle fungera för två strömriktningar, men även här krävs omprogrammering. Erfarenheter saknas ännu eftersom nätbolagen inte har provat ut bästa metod.
De tillfrågade nätbolagen motsvarade ca 3 miljoner av landets elmätare och eftersom de 2,2 resterande miljonerna finns i små nätbolag antas att dessa till största delen har installerat samma slags mätare som de tillfrågade ”små” nätbolagen. Detta innebär att i huvudsak måste resterande 3,2 miljonerna elmätare bytas ut för att kunna mäta både inmatning resp. uttag i nätet.
Om inte heller mätning för elcertifikat måste tidshållas utan kan schablonavräknas så skulle en nettoproducent kunna använda samma elmätare för elcertifikat som för inmatningen. Då erhålls dock inte elcertifikat för den del som används inom fastigheten. För detta fallet krävs en separat mätare som bekostas av anläggningsägaren. Kostnaderna för denna och för mätning och rapportering är inte klarlagd, eftersom det finns förslag i Nätanslutningsutredningen om att anläggningsägaren själv ska få svara för mätning och rapportering, vilket innebär att det blir konkurrens som kan sänka kostnaden.
I Tyskland har man under 2009 infört en ersättning för egen användning av solel. Ersättningen är något högre än vad man skulle erhållit om elen såldes ut på nätet, minskat med kostnaden för motsvarande mängd köpt el vid medelpriset 20Ct/kWh. Det finns en tydlig målsättning att stimulera produktion av solel genom ersättning för producerad el såväl som att hålla ner kostnaderna för produktionen t.ex. för mätning.